Sen jag skrev sist, har jag stundtals mått ganska dåligt. Freja har svajat i sina värden, ett tag låg hon lika lågt som hon gjorde förra hösten, när hon var som sämst.

Vi valde att hålla oss för oss själva innan jul, så hon inte skulle dra på sig nåt onödigt. Svårt att inte kunna leva som alla andra och kunna göra det man vill. Har ställt in en del saker, när hon varit extra känslig. Vi fick sticka en gång från Lasses bror, bara för deras flicka fick feber. Freja blev jätteledsen och grät väldigt länge efter att vi kommit hem. Vi hade ju lovat henne att vi skulle stanna och äta där, fast vi inte borde lova nåt egentligen.

Svårt att förklara det för henne, när jag själv tycker det är väldigt jobbigt med de här upp och nergångarna.

Svårt för någon som inte varit i denna situation att förstå kanske. Ni tänker kanske "klart man gör det bästa för ens barn".

Självklart, men någon gång hoppas man att man kan få ha det som alla andra och precis när man tror att man kanske har det inom räckhåll...Då kommer febern, dåliga värden eller är det nån annan som kan tänkas smitta henne.

Just dessa veckor som gått har man varit extra på sin vakt. Med tanke på att hon varit extra infektionskänslig, så har man bara tänkt..kommer vi få fira jul själva? Ingen nyår? Kommer hon få fira sin födelsedag hemma?

Just den här oron HELA tiden, gör att man kanske inte ser allt det positiva som faktiskt finns här varje dag. Tur man fått 3 så fantastiska barn, som gör vardagen så meningsfull.

Hon har mått alldeles utmärkt dessa veckor, trots hennes låga värden. Glad och sprallig precis som hon ska vara. Förutom hennes hosta som varat i 3 månader nu. Hon har inhalerat varje dag och är mycket bättre, men den vill inte riktigt ge upp.

 

2013 var ett av de värsta åren i mitt liv, men också det bästa året i mitt liv. Freja var sjuk varje dag hela året, men det var även detta år då Lasse och jag gifte oss och köpte hus. Fast om några år kommer man bara minnas det som var bra, så det får väl bli det bästa året trots allt!

Eller näst bäst, på första plats kommer åren 1999 och 2011. Den 26 Februari 1999, fick jag mina tvillingar, Anton och Matilda. 1,3 kg vägde dom. Matilda var 36cm och Anton var 37cm lång. Nu fyller dom 15år nästa månad och båda är 173cm långa! (10cm längre än mig!) och väger en bra bit över 1,3 kg :)