Utan min älskade familj hade jag gått under. Lasse som kämpar på med Freja, dag och natt. Han kan allt vad gäller mediciner, mat och omvårdnad om vår älskade Freja nu. Hans pappa har döpt om honom till överläkaren..haha 

Han har inte varit hemma alls på 2 veckor och bara en natt de senaste 3 veckorna. Han är en klippa! 

Dom två stora barnen hjälper till hemma och är en stor tröst för mig. Dom får mig att tänka på annat och vi försöker få kvällarna att vara så "normala" som möjligt, fast tankarna många gånger är på sjukhuset ändå.

Jag har tagit det mesta hemma med tvätt, städ och handla, sånt man inte vill, men måste. Känns tungt när där aldrig är hennes muggar och tallrikar i disken. Ingen som väcker en med nappar och snuttar i handen och vill komma över i vår säng. Är aldrig en massa mat på golvet man får städa upp. Inga leksaker spridda överallt som man var så trött på att plocka hela tiden. Nu hade jag gjort det med glädje. Hon kunde verkligen få alla att kikna av skratt med sina upptåg, som när hon vill att vi härmar henne. Hela familjen sitter och gör som henne vid matbordet, så maten ibland hinner bli kall.

 

Sista veckan har jag inte kunnat göra något alls eftersom jag själv opererades i måndags. Några vet redan, men inte alla. Jag fick reda på veckan efter Frejas diagnos att jag fått malignt melanom. Kan bara inte hända tänkte vi, men jo det hände faktiskt! Världen rasa en gång till, innan den ens var uppbyggd igen.

Så undrar ni varför jag haltat omkring de senaste dagarna är det därför. Dom har opererat bort en större bit på baksidan av ena låret och en mindre på andra låret och lymfkörtlarna i ljumsken.

Vi trodde inte man kunde falla djupare ner när vi fått reda på Frejas leukemi, men det kunde man verkligen.

Har inte velat skriva om det innan, men känns ändå lite bättre nu när operationen är över och läkarna tyckte det såg fint ut. Svar på proverna får vi om ca 2-3 veckor.

 

Min lillebror kom och hälsa på idag. Han kände nog på sig att jag inte hade ätit frukost, för vips så stod han där med enorma räkbaguetter till oss och en stor påse kanelbullar dagen till ära (kanelbullens dag idag).

Han fick ut och promenera med oss eller rättare sagt in och promenera. Vi gick fram och tillbaks i kulvertarna, för vi hade droppställningen med, så lite svårt att gå ut då. Min briljanta bror tyckte det hade varit en god ide att ha "slingor" målat på golvet. Typ följ grön slinga 3km röd 4km...hrmm, ska kanske köpa färg och målarpensel till honom:)

 

Farmor och farfar har också varit här idag. Jag märkte inte ens när dom kom, så hårt hade jag somnat.

Sen när vi satt och fika kom ett oväntat besök. Ninni kom med sin man och sina två söta flickor, bara för att säga hej och lämna hembakade kanelbullar. Blir så glad, tack!

Senare kom Matilda upp och vi gick ut med Freja en stund tills det börja regna. Senare promenera jag och Matilda hem och handlade lite på vägen.

Sista 2 veckorna har Freja bara suttit i vagnen, varit i famnen eller i sängen, så gissa hur glad jag blev när Lasse skicka denna bilden till mig nu ikväll. Hon ser kanske inte så värst pigg ut, men ändå!