Sista veckan har Freja var väldigt pigg. Full av energi och livsglädje, som hon smittar av sig på oss andra.

 

Något som är väldigt roligt, är att vi i Fredags skrev på papperna till huset som vi ska köpa. Vi ska äntligen få större och Freja kan få ett eget rum.

Dom stora barnen ska dessutom få ett eget hus på 54 kvm. Kan bli skönt för dom att få lite avskildhet. Allt har mest handlat om Freja och dom har fått stå tillbaka ganska mycket. Nu ska dom få nåt eget och inte behöva ta hänsyn till henne hela tiden. 1 Augusti är det vårt!

 

Sista tiden har varit väldigt rolig, eftersom Freja har varit "frisk". Vi har kunnat hitta på saker och lekt med kompisar och till och med kunnat gå till busfabriken.

Vi har även blivit fotograferade av Essence Vitae. Det var Elin Olsson som fotograferade oss. Riktigt kul var det och Freja var på ett strålande humör och gjorde precis som Elin eller vi bad henne om. Fast en linslus har hon alltid varit och älskar att titta på bilderna på sig själv.

Blev mailad av Elin idag och fick ett par bilder som ett smakprov. Allt tar väl ett par veckor till, innan allt är klart. Till detta ska det vara en berättelse om vår resa sen Freja blev sjuk. Jag har börjat på den, har lite kvar bara.

Visste inte hur jobbigt det skulle bli att pränta ner allt som hänt. Tårarna sitter inte långt inne då, vill jag lova.

 

Denna veckan var det dags för högdos igen. Denna gången har det varit värre än nånsin för mig. Hon är så pigg och glad, varför måste hon ha denna hemska medicin just nu. En tanke som faktiskt dykt upp, hur sjukt det nu än låter, är att undrar om vi bara kan hoppa över den. Dom kanske inte ens märker att vi inte dyker upp.

Såklart hade dom märkt det, dom hade efterlyst oss direkt. Man får faktiskt inte välja, inte ens som förälder, då blir barnet omhändertaget, som tur är kanske. Får sån ångest av att se henne få denna medicin rakt in i hennes fina lilla kropp, medicin som vi inte ens får röra med händerna. Känns inte kul att behöva ha handskar när man byter blöjan på henne.

Har varit tungt och ledsamt och många jobbiga tankar dras man med. Rent teoretiskt kan hon faktiskt vara frisk nu, men behandlingen fortgår till sista dagen ändå. Det är bara att härda ut.

 

Lite kul som hänt också. Jag var ute med jobbet i Fredags. Folket från min avd var hemma hos mig innan, sen träffades alla på magasinet på slottsmöllan. Några tjejer gick sen vidare in till stan bl.a jag. Så kul det var, det ångrade jag inte. Behövde lite dans, skratt och öl. Tack alla för en toppenkväll/natt.

 

I Söndags var jag och Freja hos hennes kompis Meja och lekte och fikade. Har inte blivit så mycket av den varan, med allt som härjat runt på dagisen. Tack för besöket, får komma igen när Meja inte är så trött.

I måndags, så passade vi på att gå till busfabriken. Freja hade fått biljett från "min stora dag", som bara blivit liggandes.

Tänkte vi skulle passa på innan högdosen. Hon härjade och lekte i 3 timmar utan problem. Hennes kusiner Olivia och Charlie var också med.

 

På sjukhuset har allt gått som planerat. Igår sövdes hon och fick cellgift i ryggen. Högdosen startades vid lunch igår och var klart vid lunch idag. Nu är det bara eftersköljning, som brukar ta 2 dygn. En gång hade vi tur och vara klara på torsdagen, men brukar inte bli innan Fredag.

 

Hon är snabb nu, så det är svårt att hinna med henne ibland. Sladdar, slangar och droppställning ska med, helst inte ihoptrasslat. Vid ett tillfälle igår behövde hon 3 apparater, så då fick jag ensam (Lasse var och tränade) hålla koll på 2 droppställningar, 3 slangar , 3 sladdar och en Freja som inte vill sitta still. Zumbaträningen-släng dig i väggen!

 

Jag ville egentligen spara på bilderna tills allt är klart, men kan inte hålla mig, för dom är helt underbara. Väntar med spänning på alla fina bilder som http://www.elinolsson.se/blogg/ har tagit.

 

 

 

 

 

 

 

Oj det var visst hela två veckor sen jag skrev senast. Vi går hemma båda två, men tiden räcker knappt till ändå.

Eller så är det kanske för man prioriterar annorlunda nu. Mycket tid går åt till vår träning. Alla i familjen tränar på gym nu flera gånger i veckan. Viktigt för mig att ha något eget att göra ensam, fast ibland tränar vi ihop också.

Behöver det för att rensa hjärnan och få ut energin någonstans. Själv tränar jag 7-9 timmar/vecka. Styrka, zumba och löpning. Kan verka mycket, men passar mig just nu och jag mår väldigt bra av det.

 

Freja är piggare än någonsin nu. Hon hade sin kortisonkur för över en vecka sedan, men biverkningarna av den finns kvar.

En mycket bra biverkan för en gångs skull. Aptiten ökar nämligen. Hon äter massor. Kalla korvar med ketchup är just nu en favorit. Kan lätt gå ett tio-pack om dagen, mellan måltiderna!

2-4 mackor och yogurt till frukost, middag, kvällsmat och fika. Större delen av hennes vakna tid sista två veckorna har varit att äta.

1kg gick hon upp på en vecka. Det behöver hon, för nästa vecka är det dags för högdos igen. Känns inte alls längesen sist. 8 veckor går väldigt fort känns det som.

Denna gången känns det extra jobbigt. Varför vet jag inte, men kan bero på att hon är så "frisk" denna gången. Älskar mat och är verkligen en solstråle, mer än någonsin.

Känns jobbigt att veta att hon kommer tappa aptiten igen, sämre blodvärden, risk för infektion....

 

Hon är ju "frisk" nu, kan hon inte få vara det?? Hennes hår har kommit igång på allvar att växa, ca 2 cm nu! Kommer det ramla av nu med kanske? Inte säkert, men ibland kan det göra det.

 

Får tänka att efter denna högdosen är det bara 2 sådana kvar.

Imorgon är det provtagning som vanligt, men även mätning och vägning, eftersom det behövs, för att veta hur mycket hon ska ha till högdosen nästa vecka.

 

Anton och Matilda har varit iväg tors-sön på läger i Hälsingland. Massor av andra killar och tjejer (13 år eller äldre) var där. Antingen var de syskon till cancersjuk eller var de/ har varit cancersjuka själva.

Dom hade haft superroligt med en massa aktiviteter, lärt känna nya vänner och pratar redan om lägret nästa år.

 

Här kommer några bilder från de sista veckorna, syns verkligen hur pigg och glad hon är.

 

 

På valborgsfirandet, så såg Freja dessa två bananer och tyckte dom såg roliga ut. Johan, en jobbarkompis, fixade så dom kom hem till Freja dagen efter. Häftigt!