Hann inte träffa Freja innan det var dags för mig att gå till hudmottagningen för en hudbesiktning av hela mig. Nervös igen när jag ska dit, mötte farmor och farfar på vägen, som skulle hälsa på.

Har släppt detta med mig innan, men idag kom känslan krypande av ovisshet.

Kvinnan som undersökte mig var väldigt noggrann. Gick igenom varje prick (har väldigt många) med förstoringsglas (liknande en sån man kollar i öronen med). Mätte dom också.

Kom fram till att 3st ska bort ytterligare. Blir kallad inom kort till kirurgmottagningen, till honom som opererade mig, för att ta bort dem.

 

Freja kräker en hel del fortfarande, fast hon får medicin mot det. Kommer nu få ytterligare om hon behöver. Kunde visst få huvudvärk och magproblem om man fick mycket av den. Alltid samma visa...BIVERKNINGAR!! Har tappat räkningen nu hur många mediciner hon får, vet bara att det är väldigt många för mycket.

Annars är hon faktiskt lite piggare idag. Hon hade fortfarande vid 16-tiden, då jag åkte, inte sovit något. Precis när jag sa att jag skulle åka, peka hon på dockvagnen. Hon ville köra den! Jag och Lasse tittade på varann..jag sa att det kan hon väl inte, när hon inte stått på bena på så länge. Men superungen Freja överraskar alla (t.o.m läkaren som råka komma förbi), hon tar vagnen, med pappa hållandes i alla slangar och droppställning. Jag försöker hålla henne, för hon är stapplig, samtidigt som jag vill fotografera henne såklart. HELT OTROLIGT!! Hon är verkligen en liten envis unge, har hon ärft av mig, Lasse är ju inte här och kan protestera.

Sen går jag in för att hämta jacka och skor, går ut i korridoren för att säga hejdå, men dom är försvunna. Hittar dom i lekterapin. Freja sitter på stolen och har sin docka liggandes på bordet framför sig. Hon leker doktor och ger dockan medicin med en spruta på sidan av bröstkorgen, precis där hennes CVK sitter, så intelligent hon är, är väl efter mig med..hahaha. Så glad man blir och gråten kommer av lycka. Är nog svårt kanske, för utomstående, att förstå vilken enom lycka och glädje man känne för så här "små" framsteg, efter att haft en sån grymt jobbig vecka, som det varit.

Hon behöver verkligen samla kraft och energi nu, för nästa vecka är det dags för ytterligare en högdos. Orkar inte ens tänka på det nu, får ta en dag i taget.

Febern däremot håller i sig, får hoppas den med ger sig snart.

 

Bestämdes att på tors-fre kommer hon sövas och få vidgjort sina tänder. Skönt att det blir gjort.

Körde som sagt hem tidigare, för att handla och tvätta. Matilda har fixat kvällsmat, hon är så duktig. Ska ringa Anton, som är hos pappa, fråga hur det är med honom och berätta att Freja är bättre. Alltid kul att få berätta det och inte tvärtom.

 

Svårt att välja ut vilken bild jag tar med, men får bli den när hon ger sin docka medicin.