Inte alls någon rolig dag idag. 

Jag och Matilda vakna efter en faktiskt god natts sömn, fast jag glömde ta med mig öronproppar=)

Två minuters promenad bort till Freja och upp till avd. Både Freja och Lasse sov.

Men strax skulle dom in och väga, mäta och göra olika kontroller för att se att allt var ok inför behandlingen. Hon fick ok, så det var bara att köra på. Strax efter 10 fick hon komma till operation. Hon sövdes och somnade i min famn. Nu har hon sövts så många gånger att man borde vara van. Tycker det är precis lika jobbigt varje gång. Just att hon gråter hejdlöst, för att sedan bara somna. Lägga henne på britsen och än en gång säga till dom att hon vill ha sin napp och snutte hos sig.

En halvtimme fick vi vänta idag bara, sen fick vi komma in till uppvaket. Idag fick hon cellgift i ryggmärgen. Idag vakna hon lugnt och fint och sträckte sig efter pappas hand och somna om. Den höll hon kvar till hon vaknat helt.

Tillbaka till avdelningen fick hon sondmat direkt, för hon var vrålhungrig. 

Vi bad om smärtlindring med. Snåla med det är dom här, ger bara halva dosen, när vi vet vad hon behöver. Skit att man ALLTID måste strida för att få vad vi vet är bäst för henne!

 

En sak vi reagera på var att en sköterska kom ut med en smutsig flaska som andvänds till sond maten..konstaterar att diskmaskinen är sönder (säger, vad ovanligt med en suck), sköljer den med vatten och sätter den bland de ena. Jag och Matilda går direkt ner till apoteket och köper en ny flaskborste och när vi kommer tillbaka frågar jag en annan om det är så det ska vara. Hon tyckte det nog var ganska pinsamt. Lasse såg sen att dom tog alla flaskor och gick iväg med dom för att diska. Fast vi kommer diska våra själv iaf.

Vi ska vara stolta och glada för den sjukvård vi har i Halmstad. Den är fantastisk i många avseenden har vi märkt.

Renligheten verkar inte vara prio ett här. Alla får gå i köket hur dom vill och rota runt, har aldrig sett en enda skyddsrock någonstans. Hemma tar t.o.m läkarna på sig det när dom står och PRATAR inne på rummet. Tycker det är så märkligt när alla här är infektionskänsliga, alla är ju cancersjuka på något sätt.

Kan säga att vi längtar "hem" till avd 62!

 

På eftermiddagen skulle cellgifterna på i droppform, den ska droppa in på 24 timmar. Under resten av veckan ska det tas en urinsticka på VARJE blöja, för att se ph-värdet (tror jag det var). Blir det för lågt är det inte bra. Blöjan ska även vägas, så man kan hålla koll på att rätt mängd vätska kommer ut. Gör det inte det ger dom urindrivande. Blodprover ska tas var sjätte timma, för att se så de inre organen klarar av behandlingen och de kollar även koncentrationen av cellgifterna i blodet. Är ju meningen att hon ska kissa ut allt innan lördag, helst fredag. Kan ta hela helgen om det vill sig illa, men Freja sa att hon ska kissa på så vi får åka hem;).

 

Idag träffa jag ett par som fick veta igår att deras 3-åriga son fått leukemi. Mamman grät och snyfta mellan orden hon fick fram. Hennes frågor och ovisshet känner jag så väl igen så det skar genom hjärtat. Försökte berätta och   förklara det jag kunde. Tror att jag förmedlade nåt positiv iaf. Dom skulle få svar på vad för sort det är imorgon. Dom stannar med några dagar, hoppas inneligt att det blir samma som Freja har. Dessutom är hon höggravid.

Ett annat par hade fått sitt besked för lite mer än en vecka sen. Deras flicka var så förståndig, blott 3 år gammal. Hon hade sagt att nu när jag blivit så här sjuk, så kommer mitt hår att ramla av, så det är lika bra att klippa av det. Hon hade haft långt lockigt hår. Nu var det lite ovanför axlarna ungefär.

 

Jag och Matilda är tillbaka på Ronald Mc Donald nu. Vi har precis legat på en härlig soffa med filten uppdragen till halsen och tittat på tv en stund, precis som hemma. Nu är Matilda på rummet och jag ska dit nu med. Mörkt och tyst här. Man kan absolut inte tro att det är så många som bor här, som det faktiskt är.

 

Matilda och Lasse går runt med Freja i vagnen på avdelningen. Tryggt att få hålla storasyster i handen.