Är verkligen en berg och dalbana detta livet vi lever nu. Hade sån energi och var faktiskt riktigt glad i morse. Städade och fixa med tvätt, för att allt skulle vara färdigt när Freja kom hem på permission.

Promenerade upp till sjukhuset i det härliga höstvädret och längtade att få ta hem henne efter de lyckade timmarna hemma igår.

När jag kom upp var Lasses syster Malin där. Hon hade med sig tvättlappar och nappar i massor. Jättebra, för vi bytar nappar ofta pga infektionsrisken. Tack!

Malin stanna, så hon var med på ronden. Hon hade fler frågor än vi tror jag. Alla undrar och intresserar sig, allt för Frejas bästa, känns fantastiskt bra. Alla är så förstående med vårt tjatande om handhygien, smittor och att tänka på att inte ha parfym mm.

Idag hade Freja feber när jag kom och all energi bara rann ur en. Ja man får lära sig (som andra föräldrar sagt flera ggr till oss) att ALDRIG planera nåt, utan kan man åka hem, så får man vara glad för den stunden. Kan slå om blixtsnabbt. Så vi gick där och vanka och vänta på blodprovsvaren som skulle visa om en ny infektion var på gång. Jo det var det ju såklart. In med penicillinet igen, som sattes ut igår..suck!

Anna kom med upp en sväng, hon som skulle komma hem till oss. Ja ja, kan väl vara lika kul att promenera fram och tillbaka i en korridor, som hon gjorde med Freja i vagnen, eller? 

Vi bestämde oss iaf för att gå ner till stan en sväng, när hon fått sina mediciner och sin sondmat. Vi gick ner till stora torg där dom hade mat från olika länder, det var trevligt. Farmor och farfar kom dit också. Freja hon åt nästan en hel hamburgare! INGEN fick röra den, då blev hon ilsken Säger inte hur mycket jag åt....

Träffa Richard, Cissi och lilla Line. Vi får ses en dag sen så vi kan prata mer!

Vi var ute 3-4 timmar tror jag. Freja tyckte nog det var kul att sitta och titta på allt folk, lik mamma tror jag!

Sen promenerade vi upp till sjukhuset igen, för sondmat och mediciner. Anton och Matilda kom upp med, för vi skulle få influensavaccinet, så vi inte blir sjuka och smittar Freja.

När vi kom hem sen stod en fin present här från våra grannar. Ingela, Veronica och hennes lille söte vovve vincent. Underbart fint, blomman står på bordet och Freja ska få sin lilla Vincentkopia imorgon, tack så gulligt av er!

 

Vet att jag inte ska tänka så. Men ibland så går dagarna bra och man är glad för det lilla, men så tänker man ibland 2,5 ÅR..herregud!! Freja är ju 4 innan hon är färdigbehandlad. Hon förlorar ju så mycket. Hon var så tidig med att prata, gå och simmade och stojade. Nu sitter hon mest och tappar muskelmassa och blir svag, slutat prata (utom vissa ord), precis som hon tappat livsgnistan. Det sliter en i stycken invändigt att se sitt barn gå ner sig så. Finns inte nån rättvisa i världen. Tycker jag har fått min beskärda del i livet med råge kan jag tycka, så mina barn kunde gå fria, men tydligen inte.

Fast jag börjar nog tro att folk har rätt i att jag är stark, men man är väl härdad som man säger. Men till vilken nytta ska man bli härdad egentligen? Hade hellre varit svag och sluppit lite av vad jag gått igenom. Får väl skriva den där boken en dag som många sagt till mig, blir nog en bestseller!

 

Den mest positiva stunden idag, stora torg med hela hamburgaren i ansiktet! Matilda som är fotografen.