Idag har det var en riktig j_vla skitdag. Freja är dålig och haft feber hela dagen. 39.6 som mest. Får febernedsättande och penicillin, men det hjälper inte. Satte in ett nytt penicillin och nya blododlingar..

Nu är henne biverkningar som värst, munnen är alldeles skinnflådd och blöder, fått ett öppet sår i rumpan, händerna bränner, kräker så fort hon vaknar till och en envis feber som inte ger sig.

Hon har så ont nu att det sattes in morfin som ska gå , med hjälp av en pump dygnet runt.

Vet inte varför hon börjat med det, men hon gnisslar tänder jättemycket nu. Idag gnissla hon så mycket att en bit tand åkte av!

Hon har i princip sovit hela dagen, förutom att hon tittat upp några gånger och kräkt några gånger. Så fruktansvärt, fast kanske bättre att hon sover mest, när hon har sådana smärtor.

 

Känns ibland som att nu orkar jag verkligen inte mer, ändå torkar man kräket, ändå vankar man fram och tillbaka i korridorena för att lugna henne, ändå tvättar man hennes nerkräkta snuttar, ändå kokar man napparna på löpande band,  ändå säger man till personalen att hon vill ha mos och köttbullar till mat, fast det blir en själv som kommer tugga dom där köttbullarna. Gör det på automatik känns det som ibland, men det är väl så det blir antar jag.

 

Farmor och farfar har varit här och en gammal skolkamrat var inom en sväng och sa hej efter hon hälsat på nån på sjukhuset.

Matilda var med uppe en stund, men cykla sen till en kompis.

Anton kom äntligen hem idag, har inte sett honom på en vecka, skönt att ha honom hemma igen!

 

Har slingat håret på Matilda och kollat film med Anton ikväll. Hörde från Lasse att febern har sjunkit under 39 nu ikväll. Alltid nåt att glädjas åt. Morgondagen kan ju knappast bli sämre...

 

En av de få gångerna hon titta upp på mig idag