Finns inga ord som kan beskriva hur jobbigt jag tycker det är nu. Frejas smärtor är värre än någonsin. Fått höja dygnsdosen med morfin och vi själva kan även trycka på en knapp på pumpen en gång i halvtimmen, för att ge en "bonusdos" om vi tycker det behövs. Bonusdos, låter ju inte klokt egentligen.

Hon blöder ur munnen, så det rinner under nappen och hennes tänder är förstörda av allt gnisslande, såren blir värre i rumpan och har också börjat blöda. Smärtorna är så kraftiga, så morfinet i högre doser är det enda som hjälper. Av det blir hon avtrubbad och orkar inte klaga när man tittar på henne eller pratar (som det annars brukar protesteras mot).

Hon har även idag sovit bort den mesta av tiden.

Vi gick ut en sväng på berget medans Freja sov gott i avdelningens lånevagn. Vi tog ut lite fika och en filt till oss, för hon sov så gott när vi tänkte gå in igen. Medans vi satt där kom en nyfiken ekorre och sprang runt nära vagnen. Synd att hon sov, för det hade hon nog tittat storögt på trots sitt skick.

Efter en stund var vi tvugna att gå in för hon skulle ha sina mediciner. På eftermiddagen steg febern igen och nya blododlingar fick tas. Blir kaos i mitt huvud, blododlingar har tagits lördag, söndag och idag och inget händer, inga svar? De sa att det tar minst 2 dygn att få svar och varje dygn som febern är hög, måste det tas, för att spåra varje dag om någon ny bakterie har tillkommit.

 

Orsaka lite kaos på avdelningen idag, för att berätta nåt roligt. Jag satte på tvättmaskinen, som jag alltid brukar göra med snuttar. Hade varit stopp i den och silen (tror jag det var) hade glömts sättas tillbaka, så allt vattnet forsa ut på avdelningen.

Hela personalen stod där med badlakan och försökte fånga upp allt vattnet. Lasse skoja med mig och sa att det var jag som orsakat det när jag satte på maskinen. Vi skratta, sen gick jag och fråga vad som hänt. "någon" har satt på maskinen utan silen på...oj då, sa jag, som det kan bli! Fast det var ju faktiskt inte jag som glömt den..

 

Åkte hem på eftermiddagen, var tvungen att göra alla måsten som tar sååå emot. Handla, betala räkningar, försäkringskassan och städa.

Kom hem med allt och satte mig sen för att betala räkningar, fick springa över till grannen för att fråga en sak. Hon undra om jag ville ha lite vin och fullt med blommor på bordet. Vin, en måndag? Helsike, jag hade glömt hennes 40-årsdag!! Stannade en stund och tog ett glas vin med henne och hon fick nöja sig med en stor kram på sin dag och jag slapp städa..

 

Farmor och farfar kom senare med matlådor till oss, som jag också glömt att hämta..Huvudet är inte riktigt med alltid längre, brukar annars ha koll på det mesta. Som tur är, så är jag lyckligt lottad att ha fina och omtänksamma svärföräldrar!

Tittat på tv med de stora och strax blir det sängen.

Imorgon måste de bli en bättre dag för Freja. Finns ju inget kvar av vår underbara ,spralliga, tokiga och skrattglada unge längre. Hon som dela ut pussar och kramar, vill knappt att man ser eller rör henne längre, fast man bara vill hålla om henne och trösta henne.

 

När vi sitter och fikar och ekorren springer runt.