Idag börja dagen med städ här hemma, fast jag egentligen inte får, men jag har en duktig hjälpreda här hemma som tur är. Sen skyndade vi oss upp till Freja och Lasse.

Yes, pigg idag med!

På med kläderna och ut. Vi gick runt i en timme, sen in förbi kiosken. Freja börja peka och låta "öh öh". Hon ville till kiosken..sen peka hon på snuttarna som hängde där (hon har redan 7st). Jag tog ner den jag tyckte (en grön drake)..nää det skulle vara kossan, en likadan som hon fick av Matilda när hon föddes. Ok, klart du ska ha två exakt likadana..

Provade med lunch idag. Jaaa, hon åt så pass mycket att vi slapp sondmata henne detta målet!

Farmor och Farfar kom och fika lite, sen gick vi ut en runda till med dom. Regna lite, men det bekymrade inte Freja, hon tyckte nog det var skönt.

Vi sa sen hejdå till Farmor och Farfar och gick tillbaka till sjukhuset. Gick förbi kiosken igen och vad hör vi.."öh öh" och en Freja som pekar. Denna gången var det inte en snutte hon var ute efte,r utan ett ÄPPLE.

Hon i kiosken sköljde gladeligen äpplet till henne, så hon kunde äta direkt. Hon blödde i munnen när hon åt (väldigt sårig och skör i slemhinnorna), men det bekymrade inte henne. Visserligen har vi behövt öka morfinet lite, för smärtorna har varit lite värre idag, men pigg och vill lite mer, trots det.

När vi kom tillbaka åt hon så pass mycket yougert och drack vatten, så hon även slapp sondmat på eftermiddagen.

 

Samtidigt som jag blir väldigt glad åt dessa småsaker gör det mig så ledsen. Där sitter hon i en vagn, som inte ens är hennes, blek, hårlös med slangar och säger "öh öh"och orkar bara precis peka bort mot äpplet, jag blir glad för en stund, men sen slår det en hur illa det är egentligen.

Vi lever i en liten bubbla och ibland tror man att hela världen har stannat upp, men det har den naturligtvis inte. På nåt vis tror man att folk i allmänhet har förändrats bara för att man själv har gjort det. Nejdå, folk tutar fortfarande på mig, när jag råkar sitta och tänka på Frejas framtid och glömma att det blivit grönt i korsningen, folk suckar fortfarande när det tar lång tid i kassakön, fast jag bara tänker på om jag handlat allt Anton och Matilda behöver för ett par dagar, folk knuffas fortfarande med kundvagnar när jag står ivägen mitt i gången och funderar på vad Lasse kanske vill ha, folk ställer forfarande korkade frågor i sms eller meddelanden, fast jag sagt att alla kan läsa min blogg och få info, för att jag inte orkar svara på frågor som jag kanske inte ens själv kan eller vill veta. Lite därför jag börja blogga, så jag bara behöver skriva en gång.

Vill såklart att alla fortsätter skriva här, på FB och sms som är glädjande och värmande. Som jag sagt innan så botar det inte någon sjukdom men det hjälper sannerligen mig på vägen!

Var väldigt ledsen när jag och Matilda lämna sjukhuset idag, så idag fick min storasyster stötta upp mig. Följde med hennes familj när dom skulle bowla. Jag och Åse bowla inte utan prata om allt annat. Var tur jag följde med iaf, ville först bara åka hem och lipa. Käkade pizza med dom också innan dom stack hem.

Anton kom hem från sin pappa strax efter att vi kommit hem, skönt att han är hemma igen.

 

Bilden från kiosken när hon fått sitt äpple. Storasyster köpte det till henne!