Alla säger att det blir bättre, men känns verkligen inte så. Freja mår kanske en aning bättre, men fysiskt är hennes kropp en trasa i mina ögon. Stora blodblåsor/sår efter alla plåster på magens högersida, fullt med öppna sår i rumpan, sår i ansiktet, i munnen och idag har skinnet börjat lossna på fingrarna. Bättre? Jo visst det rinner inte floder med blod från munnen längre, men bättre är hon inte i mina ögon. Jag vet att Lasse inte håller med mig nu, för han är mycket mer optimistisk än mig. Jag går fullständigt sönder av att se henne så här och gråter varje stund jag är ensam.

 

Farmor och farfar kom på besök idag, de går fram och kramar oss som dom brukar göra. Freja sitter i vagnen och lutar sig fram och gnyr lite. HON ville krama farfar, inte en gång, utan TVÅ. Farmor fick en hon med.

På det viset kan även jag se en liten skillnad att det går åt rätt håll, just med att hon är lite mer med och visar vart och vad hon vill genom att peka.

Vi ville gå ut en runda på berget i det fina vädret, men eftersom hon skulle ha pencillin på droppställningen i en timme, sen albumin en timme och sen blod i två timmar, så drog det ut på tiden. Vi gick med droppställningen ner mot apoteket och Freja visade vägen ända bort till kiosken. När vi närmade oss hörnet där kiosken ligger vrids handen ut och runt hörnan, in i kiosken. Hon ville ha en ny snutte, det blev ett lamm idag!

Vi kom ut senare i mörkret, så vi gick den upplysta slingan på 3 km. Freja låg gott nerbäddad i kylan och njöt av varje meter vi gick.

 

Idag ville läkaren att Freja skulle röntga lungorna. Jag blev jättenervös när jag kom på morgonen och fick höra det, trodde att det hänt nåt eller visat nåt i proverna, men dom ville bara försäkra sig att hon inte dragit på sig en lunginflammation, nu när hon gått med feber så länge. Hon var superduktig på röntgen. Hon fick lungnande medicin innan och hon låg så fint när de tog bilderna.

Efter nån timma visade det sig att hennes lungor var fina och ingen inflammation, som tur är. Hon behöver verkligen inte mer nu.

Freja gillar verkligen sköterskorna, lämnar över slangen själv till dom när dom tar prover eller ska ge medicin. Låter dom titta på händer och fingrar (hon gillar och har alltid gillat när man pillar på hennes fingrar och naglar). Känns så skönt att hon är trygg med dom nu. I början skrek hon så fort hon såg någon vitklädd.

 

Ikväll bada vi henne och smorde in alla sår och blåsor väl, så jag kan sova gott sen. Veta att jag gjort allt jag kan för henne. Önskar så att man kunnat hjälpa henne mer, kunna ta hennes smärtor för en dag eller flera, så hon slapp plågas så här. Går ju tyvärr inte..

 

Hittade idag dikten Matilda läste till Freja på hennes dop, den är så fin och vill dela med mig av den.

 

Jag ser dig när du sover

så lätta andetag.

Vill ligga här bredvid dig

när natten blir till dag.

 

Du ligger tätt intill mig

din hud är mjuk och varm.

Jag känner sådan lycka

att ha dig i min famn.

 

Imorgon när du vaknar

då vill jag se dig le,

förväntansfull mot världen

och allt vad den kan ge.

 

Vill skydda dig mot onska

och finnas där för dig.

Att stötta dig i livet

är ett löfte ifrån mig.

 

Men fortsätt nu att sova

min underbara tjej

För ännu råder natten

och jag vakar över dig.

 

Pappa fick med en välförtjänt kram idag av vår älskade lilla stjärna