Vill först bara säga att jag är helt överväldigad av alla som läser min blogg och stöttar både i kommentarer här och på facebook, privata meddelanden och öppna. Idag har det varit runt 1200 som läst bloggen! Helt fantastiskt att ni vill läsa. Skulle jag aldrig ens tänka för ett par månader sen, att JAG skulle börja blogga.

Funderade lite på att fortsätter det så här kanske man borde ändra om bloggen, till en med reklam, så det drog in lite pengar till barncancerfonden. Då hade det gjort nytta med och inte bara terapi för mig. Nån frivillig som är duktig på sånt får gärna höra av sig!

Så fortsätt dela min länk på facebook!!

 

Idag börja dagen inte bra. Freja vakna, efter en god natts sömn visserligen, men blödde massor ur munnen och hon var förståss förtvivlad. Fanns inget att göra mer än att sätta henne i vagnen, ge extra morfin och börja gå i korridoren. Inte ombytt, blodet rinnandes ner på en redan blodig skjorta och hon gråter oavbrutet.

Lasse hoppa in i duschen och där gick jag gråtandes med Freja, som jag inte fick röra. Kunde inte gå in på rummet, då skriker ännu värre och ville inte gå omkring på avdelningen heller, så jag åkte ner i kulvertarna och gick. Kändes som jag inte kunde sluta gråta. Det slog mig att hon ser verkligen inte ut som Freja längre, alla hennes drag i ansiktet har liksom suddats ut. Ögonlocken hänger, svullna kinder, inget hår och det värsta av allt, ingen livsgnista.

Nu är det bara för mycket. Brukar inte gråta inför okända, inte för att det är nåt positivt kanske, men sån är jag. Idag kunde inte ens jag hålla masken.

När jag lugnat mig lite åkte jag upp igen och Freja fick lugnande medicin, så hon skulle kunna varva ner lite och det hjälpte. Hon somnade efter ett tag.

 

Idag var det onsdagsträff som vanligt. För att inte utelämna någon som var där, kan jag bara säga att även jag fick idag lite perspektiv på vår situation. Man tror man är så ensam i denna smärtan, men det finns så många fler som kämpar, en del har det värre, fast man ibland tror tvärtom. Är så otroligt vilken styrka man kan få i varandra, spelar ingen roll om man är gammal eller ung, anhörig, mamma, pappa eller drabbad själv. Finns alltid något man kan ge eller få av varann. En hjälpande hand, ett ord, en klapp på axeln av någon som vet vad man går igenom är så betydelsefull.

Jag och Lasse fick massage idag, då kan jag släppa problemen en liten stund.

 

Freja har fått cellgifter i droppform och en injektion i låret idag. Slapp vara med om det idag, för det blev inte förens efter att jag åkt hem. Var tvungna att vänta in provsvaren innan. Blodplättar har hon också fått, så hoppas att hennes blödningar blir bättre imorgon.

 

Åkte hem, för att kunna gå på stan med Matilda idag. Hon ville handla för presentkortet hon fått av Padde och Anna.

Sen fika vi på espressohouse innan vi cykla hem.

 

Idag vill jag inte lägga in bilden på Freja jag tog, så det får bli en fin höstbild jag tog på berget häromdagen