Då har det gått ytterliggare några dagar. Freja är pigg som aldrig förr. Träningen på att gå har tagit stormsteg. Hon går (lite stappligt) om någon håller henne i handen. Ute får man vara två, en på varje sida. Är hon på väg någonstans, så går det att släppa henne en bit innan hon är framme, då tar hon ett par steg utan att tänka på det. Så snart kommer det! Känns underbart att det är på gång på riktigt nu. Hon tycker t.o.m att det är roligt nu.

 

Vi har kunnat vara på lekplatsen nu och leka lite. Eftersom hon inte är så förtjust i att gunga och inte kunnat stå på benen, så har vi undvikit lekplatser. Är än så länge för kallt att sitta och leka. Längtar verkligen till våren nu, så hon kan springa omkring i lite mindre kläder. Även det gör det ju lättare.

Hon ville helst göra allting samtidigt i parken och fick inte nog. När vi andra frös, fick vi muta hem henne.

 

Maten går inget vidare. Äter minimala portioner, kan knappt kalla det för portioner. Väldigt ensidig kost dessutom. Längtade innan till att kortisonbehandlingen var över, nu vill man att nästa ska komma, så hon kan äta upp sig igen. Huvudsaken är att hon slipper sondslangen så länge så möjligt.

 

Har träffat så lite folk som möjligt, så hon inte skulle dra på sig nåt inför denna veckan. Tackat nej till besök och kalas. Kan kännas trist och jobbigt ibland, men såklart är barnen nummer ett. Vi får ta igen det senare. Hennes hälsa får komma först en lång tid nu, så det är bara att vänja sig.

Man har lärt sig många saker på vägen, speciellt vad som är viktigt i livet och vad som inte är det.

Folk klagar fortfarande på förkylningar, det är något jag aldrig skulle göra längre t.ex. Finns många sådana saker.

 

Idag var det dags för inläggning på avdelningen. Klockan 17 kom vi dit. När Freja fick syn på sjukhuset genom bilrutan, sa hon "Eja in dä" (Freja in där). Hon är så förståndig. Sa hej till sköterskorna och tog blodproverna untan att protestera. Visserligen säger hon nej och tårarna rullar lite, men sträcker fram handen direkt och låter dom göra vad dom ska, som alltid.

Räckte med ett stick i fingret idag, så slipper hon slangen i porten i natt. Den får hon imorgon. Då är det dags för sövning, sen en injektion med cellgift i ryggmärgen. Efter det är det högdosen. Den kommer att vara färdig på torsdag hoppas jag, men troligtvis inte innan Fredag.

Hon var inte alls ledsen, körde runt på älsklingsmotorcykeln runt på hela avdelningen. Matilda kom upp en sväng och busa och läste saga för henne.

När vi skulle gå, så passade Lasse på att gå ner med henne till kiosken. Hon pussa oss och sa bara "ej då, es en" (hejdå, ses sen). Sen sa hon det vanliga, som Anton och Matilda lärt henne. Hon säger jag älskar dig på 5 språk. Säger vi det på något av dom, svarar hon med ett annat språk. Goa unge, hon har två duktiga lärare här hemma!

 

Freja som busar på lekplatsen