Söndag 13/1
De sista dagarna har varit roliga. Freja är nästintill sitt gamla jag och slipper nu sina vredesutbrott, efter avslutad kortisonbehandling. Hetsäter inte längre och är på ett underbart humör. Skrattar väldigt mycket och busar runt, som om hon vore kärnfrisk.
Enda skillnaden nu är sondslangen(som hon sannolikt slipper om några dagar) och slangen i sin port.
Har varit behandling lör-sön och det är Måndag och Tisdag kvar.
På torsdag är det cellgift i lårmuskeln och om 2 veckor är det dags för en högdos. Efter den dosen lugnar behandlingarna ner sig. Ska bli skönt, har varit mycket nu ett tag.
Vi har varit ute och gått i det kalla men fina vädret idag. Gick förbi ankorna och Freja ville mata dom, så vi fick gå och köpa ett bröd såklart.
Ett fint svanpar var där med och Freja ville ur vagnen så hon kom nära. Blev lite rädd för hanen börja väsa mot oss.
En runda till farmor och farfar med och busa. Har nog aldrig hört Freja skratta så mycket som hon gjort idag. Hon försöker också komma upp på benen och med vår hjälp går hon några steg.
Har flera gånger denna helgen tänkt på en tjej som inte längre finns bland oss, som förlorat kampen mot denna hemska sjukdom. Känns lite overkligt, får ju inte hända, men ändå händer det. Orättvist och hemskt och kan bara föreställa mig vilken fruktansvärd tragedi det är för familjen, att inte få fira jul med sin dotter/syster.
Måste slå bort tankar som "kunde vara vi", men visst kommer det över en då och då. Är nog en omöjlighet att vara 100% positiv alltid.
Jag och Freja vid svanarna
Kommentarer
Trackback