Idag har vi varit ute i snön, åkt pulka, skottat, sopat och lekt. Jättekul och Freja ville såklart inte gå in igen. Gick t.o.m några steg när hon höll mig i handen. Till slut var vi ändå tvugna att gå in, för efter middagsömnen, så var det dags för sista behandlingen som pågått flera dagar i rad nu.

 

När vi väckte henne efter 2 timmar, så hade febern kommit, 38,2. När vi kommit upp till sjukhuset steg den till 38.8. Normalt skulle hon fått penicillinbehandling direkt, men eftersom hon är mitt uppe i en behandling, så kan febern bero på det. Blodproverna var inte perfekta, men inte superdåliga heller.

Läkaren sa att vi skulle ha lite is i magen och avvakta med behandling, för startar man behandling, då fortsätter man oavsett vart febern kommer av.

Freja blev inlagd, men vi kunde åka hem och sova inatt om inget blev sämre. Vi hann bara vara hemma ett par timmar så var tempen uppe på 39,2. Vi fick såklart åka tillbaka och ta nya prover och påbörja penicillinkuren, som hon får i blodet var sjätte timme nu.

Hon blev inte så ledsen av att komma till avdelningen, men när hon fick se rummet och sängen blev hon jätteledsen. Förstod nog varför vi packat ner snuttar, nappar, filtar, pjyamas, herr nilsson och dockan.

Känns så fruktansvärt att inte kunna få ta med henne hem igen, när hon är så förtvivlad. Fick säga att jag skulle handla och sen gå och som vanligt stanna Lasse hos henne. Varför just han alltid gör det, finns många anledningar till, men känns ibland lite jobbigt

Hon skulle få alvedon(vi själva ska inte göra det hemma, så man inte missbedömmer ev. feber) och Lasse skrev för en stund sen att hon somnat gott efter det. Helt slut stackaren.

 

Vi hoppas att vi är hemma till helgen igen i alla fall. Vi visste väl att ett bakslag skulle komma förr eller senare, men ändå är man inte beredd. Vi har blivit vana att få vara hemma och ha det gott.

Imorgon ska hon få cellgift i lårmuskeln, så vi skulle ändå varit där tidigt imorgon. Torsdag däremot och följande dagar skulle vi vara "lediga" från behandling, så det hade vi sett fram emot.

 

Freja när hon tog några steg idag