Juni idag och sommaren är här!

Om en vecka har Freja varit sjuk i 9 månader. Vi har verkligen längtat till sommaren, för då visste vi att livet skulle bli lättare.

Det är det oftast nu också, förutom i vissa perioder och dagar. Vi tar vara på dagarna och ger Freja en meningsfull vardag.

 

Sist jag skrev, då fick Freja sin högdos. Behandlingen gick som planerat och den var färdig på Fredagen. Hon fick visserligen feber, så vi åkte bara hem på permission.

Febern var över på lördagen, så troligtvis var det bara cytostatikafeber, som hon fått en gång innan i samband med behandlingen.

Inga biverkningar till att börja med, men i måndags upptäckte vi att hon knappt kissat på ett dygn. Vi fick komma in på kontroll.

Var där i flera timmar för provtagning, undersökningar och ultraljud. Visade inget och vi fick senare åka hem. Vi skulle väga blöjorna och återkomma senare. På kvällen hade hon kissat lite, så vi skulle avvakta en dag till.

På tisdagseftermiddag fick hon upp igen, för dom tyckte att hon inte kissat tillräckligt fortfarande.

Fick ta om proverna, men även nu var dom helt ok. Efter det så börja hon kissa som vanligt. Märkligt och onödiga timmar på sjukhuset, men tur i alla fall att det inte var något. Hade inte varit kul om det skulle vara nåt fel på hennes njurar.

 

Fotograferingen, som gjordes av Elin Olsson, ni fått se några av dom . Nu har jag även några överst här på bloggen, som Matildas kompis Sofie fixat. Tack Sofie, du är superduktig!

Elin var här för någon dag sen och överlämna skivor där alla bilderna fanns. Över 1000 bilder!! Kommer bli svårt att välja ut en bild till förstoringen vi ska få. Vi ska även få en fotobok, som hon satt ihop till oss så fint.

Jag har äntligen blivit klar med min berättelse, som jag skickat över till Elin. Hon kommer, tillsammans med den och bilder på oss, lägga ut det på ecensse vitaes hemsida. Länkar till den när det är färdigt.

Det tog lite tid att skriva den, för ibland såg jag inte skärmen av alla tårar. Var jobbigare än jag trodde att skriva ner allt som hänt och alla känslor.

Förstår inte nu hur vi orkade, att man inte bara gav upp. Märker att man glömmer fort hur jobbigt och smärtsamt det verkligen var.

Väldigt jobbigt ibland nu med, men på ett helt annat vis. Då tog man bara sig igenom dag för dag. Nu kan man må dåligt av att tänka framåt. Hur stor är risken att hon inte klarar sig? Om hon fixar detta, hur stor är risken för återfall? Hur stor är då risken att hon klarar det? Frågor som kommer ta många många år att få svar på.

Även om man kunde få svar på dom, så slipper jag nog hellre ändå.

Det är nu man ska leva, inte bara vi, utan så skulle nog många fler behöva göra.

 

Vår framtid ser trots allt ljus ut. Vi är så förväntansfulla hela familjen på flytten. Vi har redan börjat packa lite. Vi vet ju aldrig om Freja håller sig frisk innan flytten. 2 veckor innan är det dags för högdos. Näst sista!!

Sen den allra sista blir i September, äntligen. Då ska vi ha fest, då kan vi fira både flytt och Freja!

Då är det inga mer planerade inläggningar. Blir bara när hon får infektioner. Behandlingen fortsätter med bara tabletter hemma och provtagningar på onsdagar, som vanligt.

Känns som himmelriket!

 

Här är vi och hälsar på "Villman" Villiam. Stor bondgård med en massa grisar, som Freja tycker är kul att se, speciellt "gisbäbisana".