Sista veckan har varit ganska bra. Freja har fått en 5-dagarskur med kortison och det har vi fått känna på under helgen. Humörsvängningar, lättirriterad och svårt att veta för henne vart hon ska göra av alla känslorna.

Svårt att veta för oss med hur man ska bemöta henne. Ibland orkar man inte stå emot hennes vredesutbrott och kan bli irriterad själv. I sin tur drabbas man av dåligt samvete, när man tänker på hur svårt hon måste ha det.

Av kortisonet går hjärnan på högvarv och hon har även haft svårt att sova.

 

Hon har även fått biverkningar av cellgiftet hon fick förra veckan. Hon har haft stundtals väldigt ont i sina käkar och även klagat på ont i benen.

Är väldigt svårt att veta hur man ska vara mot henne. Låta henne få som hon vill och dalta med henne, eller vara hård och sätta stenhårda gränser?

Ja något däremellan hade väl varit bäst, men jättesvårt att avgöra om det är "vanlig" trots eller om hon mår väldigt dåligt och har ont.

Hon måste klart bli lite kluven med, när vi inte gör likadant alltid.

Man kan jämföra med att ens barn är riktigt sjuk med feber. Man tycker synd och barnet, som får ha napp hela dagen och äta glass bara om den vill t.ex.

Så skulle man ju kunna göra, men håller inte riktigt att göra så över 2 år. Då blir hon nog inte lätt att ha att göra med sen.

 

De två sista dagarna har det blivit bättre igen. Kortisonet är över och hon är glad igen. Nu går hon ganska obehindrat och man märker att hon har mer kontroll, för hon kan gå baklänges och halvspringer när man jagar henne.

 

Idag har vi varit på sjukhuset och tagit de vanliga proverna, längd och vikt. Vikten är stabil, men längden har det inte hänt så mycket med tyvärr. Kommer väl så småningom.

Jag fick massage idag med, som är fantastiskt. Blir så avslappnad efter det.

 

Matilda har fixat ett litet filmklipp av bilderna jag tog på sjukhuset idag, som ni kan se här.