Måndag 21/10

Nästan en hel månad sen jag skrev nu. Kanske ett bevis på att vårt liv nu är ganska "normalt", åtminstone till största delen.
Sen jag skrev sist har Freja varit inlagd på sjukhuset två omgångar och det får mig att komma i negativa tankebanor. Är det inte nu det ska vara mindre av det? piggare och friskare? Nej denna hemska sjukdom påminner sig titt som tätt oavsett man vill eller ej, in i det sista tydligen.
Första gången var för 2 veckor sen. Tempen nådde aldrig över 39 och då sätter de oftast inte in någon behandling, utan väntar ut och ser om den lägger sig själv. Det gjorde den och vi fick permission redan dagen efter.
 
För en vecka sen var Frejas kusiner här och lekte. Dagen efter ringer min syster och säger att hennes flicka fått vattenkoppor. Det man haft mardrömmar och hört så mycket om. Jag stressar upp mig som vanligt, dessutom ensam hemma, eftersom Lasse är på jobbet. Ringer direkt avdelningen och där är upptaget ca en halvtimma. Ja stackars hon som satt i växeln, som fick höra både en och två gånger att där var upptaget.
När jag väl kom fram, så skulle de återkomma när de pratat med läkarna.
Vad gör jag under tiden? Jo jag letar på nätet efter..ja vad letar jag efter? Blir bara mer stressad ändå, så varför gör man så? Inte vet jag. Frågar andra mammor och pappor, som är i samma båt, om deras erfarenheter.
På eftermiddagen fick hon komma upp och få vaccin, en spruta i varje lår.
Har pratat med en läkare i efterhand om detta vaccin, hur det fungerar. Det förebygger, så man inte blir smittad så lätt (det är hon ju sannolikt redan). Det gör KANSKE att (om det bryter ut) det blir lite mildare än om hon inte fått det. Hon smittar tydligen mindre om hon fått det om jag förstod rätt.
Jag trodde dessutom att efter detta vaccinet kunde hon INTE bli smittad alls på 3 månader, men så var inte fallet heller.
Man vill bara höra att, ja nu när hon fått detta går hon fri denna gången och ni behöver inte oroa er alls för smitta i 3 månader.
Vi får vänta ut dessa 10-20 dagar, som det kan ta innan det bryter ut, så på onsdag och en vecka framåt får vi var observanta på prickar.
 
Natten mellan måndag och tisdag förra veckan vakna vi av att Freja hostade. Vi tog upp henne och kände att hon var väldigt varm. Då hade hon 39,8. Jag, som vanligt, får panik och springer runt och hittar inte mina kläder. Vad ska vi packa? Stackars Freja var helt utslagen.
Tankarna som maler runt då är, undrar hur länge hon haft över 38,5 (då vi ska åka till avdelningen)? Kanske det varit flera timmar? Är det något allvarligt?
Minsta infektion kan vara allvarlig om hon inte får behandling. Yrvakna, nervösa och stressade kom vi upp till sjukhuset. Efter ett tag var tempen uppe på 40,7.
Vilken läkare kommer in? Jo en vi aldrig träffat innan! Hon är säkert en jätteduktig läkare, men i vår situation vill man ha någon man känner och som kan dessa barnen, och som Freja har förtroende för. Ska inte skriva vad jag tänkte just då.
Tog ett tag, men till slut fick dom tagit blodproverna, så de kunde ge henne febernedsättande. Antibiotika sattes även in, som hon fick var åttonde timme i blodet.
Hon blev isolerad, eftersom dom inte visste vad febern berodde på. Lungröntgen fixa hon jättebra med. Fick göra det, för att utesluta lunginflammation. 3 långa tråkiga dagar blev det inne på ett litet rum. Freja fixa det bra de första 2 dagarna, då febern höll i sig. Sista dagen klättrade hon på väggarna och ville ut och hem.
På torsdagseftermiddag var proverna bättre och hon var feberfri, så vi kunde åka hem.
Fick bara öka på pencillinet hon redan får 2 dagar i veckan, så det blev tors-sön istället för fre-lör.
 
Nu är hon pigg och glad igen. Härjar runt som vanligt och testar vårt tålamod så mycket hon bara kan.
 Något jag går och oroar mig för just nu, är att jag imorgon ska ta bort två leverfläckar till. Den ena sitter precis på samma ställe som det andra, ser likadan ut, fast sitter på det andra benet. 3 veckors väntan innan man får svar på det. Bara vänta och se, inte mycket annat att göra.
 
Precis så här duktig är vår tjej när hon ska få ditsatt en slang och få behandling. Här inför det absolut sista behandlingen.
 
Får åka med på cykeln, med en av sina kompisar på sjukhuset, Rikard.
 
Clownen Mattis sjunger lilla Katt för Freja. har en liten katt i handen, som hon fått vid provtagningen:)
 
Ute och luftar sig, efter all sjukhusvistelse.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Monika
Tina (Johans flamma)
Stina
Caroline
Anonym

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser!)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback